Jag måste bara häva ur mej lite besvikenhet som har vuxit inom mej i helgen.

I slutet av sommarlovet, innan jag åkte tillbaka till Örebro, va de ganska många som frågade om inte jag skulle ha fest i Örebro snart. De vore så kul, tyckte dom.
Jag funderade på de å bestämde mej ganska snart för att de va en bra idé. Nästa onsda fyller jag år, så de blir ju perfekt att ha fest nångång i september, tänkte jag.
Jag frågade runt lite hur folk jobbade å vilket datum som passade dom flesta å bestämde att nu på lördag ska de festas. Så förra veckan skickade jag ut sms-inbjudningar å va händer?
Ingen svarar! Eller jo, dom som inte kunde komma, dom hörde av sej på en gång.
Men dom som antagligen inte vill komma har fortfarande inte hört av sej.
Å hur vet jag att dom inte kommer?
Jo, för andra personer har berättat för mej att de e fest i U-hamn samma dag så alla ska dit istället.
Åhh, va roligt!! Först vill dom att jag ska ha fest, å sen kommer dom inte! Sånt e kul!
På ett sätt kan jag inte klandra dom, vad väljer man, en fest i U-hamn eller en fest 23 mil bort?
Jag förstår att dom väljer U-hamn, men de e inte kul att behöva höra de via ryktesvägar, man kan väl höra av sej?!

De som e mest tråkigt e att när man e i U-hamn då pratar alla om att de vore så kul me fest i Örebro, de vore så kul att besöka mej. Men när de väl gäller så e de väl alldeles för besvärligt att ta sej hit.

När man väl åker tillbaka till Örebro e man lika bortglömd igen.

// Miss Universum