Jag vet inte varför jag bryr mej, försöker ignorera men ibland går de inte å jag tar åt mej. Jag blir irriterad å vill bara hem. Så de va va jag gjorde idag, vi fick jobba fritt å jag jobbade en stund, men sen gick jag hem. Va sur, irriterad, lessen, arg på mej själv för att jag slösar energi på sånt onödigt. Påminner mej om att de e bara sista terminen nu, sista sista sista.

Kommer hem trött å ser att jag har fått ett brev av min systerdotter på 8 år, som undrar när jag kommer till jönköping nästa gång för hon saknar mej! Jag blev så gla!!
Tänk va ett litet brev, me felvända bokstäver, kan göra en lycklig ändå! De blev som ett litet ljus i mörkret, allt kämpande blir helt plötsligt inte alls lika jobbigt längre när ja kom på att de finns en familj som tänker på mej. Sen att hennes lillebror hälsade till ior, deras smeknamn på mej, kanske inte va lika underbart, men tanken va god. =P


// Miss Universum