NÄ NU J----R BLIR JAG ARG!! JAG HADE SKRIVIT VÄRSTA LÅNGA INLÄGGET ÅSÅ FÖRSVINNER HELA SKITEN!!
BAJSBLOGG!! DE E VA DETTA E!! BAJS!!!!!!!!

Frågan är om jag ska orka skriva allt igen, eller bara tjura å sova.
Jag skriver en kortare variant av de ja skrev först.

Idag satt jag, MIss K å marysaintmary å pratade om vilken tråkig dag det var. När då jag å marysaintmary började räkna upp fler tråkiga dagar säger Miss K: " ingen dag är väl en bra dag".
Hahaha, vad vi skrattade. Det låter inte så kul nu, men om man känner Miss K så vet man att hon inte alltid e så positiv å så va de även idag. "ingen dag är väl en bra dag" och kanske har hon rätt?!
Hur ofta är vi nöjda egentligen? Hur ofta har vi en HELT bra dag?
Om nån frågar mej om min dag så svarar jag oftast " det har vart bra" även om de har varit nåra dåliga passager under dan. Ljuger vi då? Ja menar, kanske är de ett försvar för att orka med nästa "bra" dag oxå? Om man ska analysera dagarna hela tiden så kanske man bara bli nere av att se hur ofta man suckar å irriterar sej på nån/ nått. Det kanske är lättare att helt enkelt ha "bra dagar". Men har vi nånsin en hel perfekt dag? Går det?

E de nån som förstår mej?

Det känns som att i dagens samhälle så ska vi inte vara helt nöjda, man ska klaga, man ska va lite nere, lite trött, gärna ha gå in i väggen, de e accepterat. Men skulle jag vara helt nöjd med min dag, mitt liv, vad som helst, då blir folk misstänksamma. Antingen tror dom att jag försöker skryta med det lilla jag har, eller så tror dom att jag ljuger för att lura mej själv så att jag ska må bättre.

Men då vill jag bara säga, att jag har dåliga dagar men jag e nöjd med mitt liv. Vad säger samhället om det? E de tillräckligt "Inne" att ha de så?

Nä, nu orkar ja inte skriva mer. Har ju redan skrivit detta en gång fast ännu längre.
Känner mej helt utbränd, kanske måste va ledig från skolan imorn. Så utbränd e ja.

Gonatt// Miss Universum